Våra mönster förändras. Livets alla kontakter pågår numera i princip runt klockans alla markeringar, 24 timmars full attention! Läser mina kompisars kommentarer att nu, precis just nu, så står dom och pinkar i en buske utefter 70:an på väg till helgens skidåkning i Sälen. PLING! Oj, där är en annan som nu tar sin första öl på en pub i Stockholm. Måste slänga iväg en fråga vilken sort han tog. Hmm, Norrlands Guld, det var ju inget speciellt upphetsande. Twitter, LinkedIn, Fejan (självklart!), blogga (har du ingen blogg är du ingen), Plaxo, appar att skicka roliga bilder, appar att låtsasdricka öl ur din Ifån, vet ni att man uppskattar att app-marknaden kommer att omsätta 12 miljarder dollar i år. För tre år sedan visste ingen vad en app var. Förutom dom gamla vanliga IT-snubbarna som ibland drog till med app när dom egentligen menade en systemapplikation för en dator. Jaa… säger nån, det är ju de’.
Berätta för dina barn att när du var liten så fanns inte ens en PC. Företagen hade stora datorer men när PC kom så var det bara IT-chefen som fick ha den eftersom den var för komplicerad för att sätta i händerna på vanligt folk. Jag lovar att barnen kommer att somna med öppen gapande mun efter en sådan godnattsaga.
 |
| Bara ett musklick från alla! |
Tillbaks till kommunikationsmönster, sociala medier, och vad som gör att denna hype har slagit till. Det kan finnas fler underteser som 1. Tävlingen, dvs tänk att komma upp dit där det står 500+, då är man en social mediematador. 2. Finns du inte på Fejan så finns du inte alls, dvs grupptrycket. 3. Bekräftelsebehovet, ”Se på mig” hette en sång för länge sedan. Hela familjealbumet ligger öppet för alla intresserade, för alla är intresserade, är alla intresserade?
Har jag blivit en sån där gammal tråkig stofil som inte vill vara med, sånt där är ju för ungarna, orkar inte hitta på vad jag ska skriva. Vem är intresserad av att jag ska skrapa rutan på min bil strax? Men vänta, jag är ju med på LinkedIn, det är ju en professionell sida som i och för sig är väldigt lik Fejan, fast här är vi seriösa. Vi pratar jobb. Letar gamla arbetskamrater som kanske kan fixa nya jobb. Eller föra en diskussion om vad som kännetecknar det svenska ledarskapet. Det låter väl seriöst. Då sätter vi OK på det.
Undrar om han har pinkat klart nu? Ska kanske skicka iväg en fråga om det gick bra. Man vill ju bry sig.
Och tänk på alla olika varianter det finns av Dating-”appar”. Du fyller bara i vilka egenskaper du har och vad som önskas så ploppar förslagen ut. Måste vara lätt att var singel idag, matchningen görs automatiskt, bara att connecta med en USB 2.0. Resultatet borde bli färre och färre singlar, rent logiskt, men det är ju precis tvärtom. Kan det vara så att enkelheten jämfört med förr, när styrdansen var den stora connectorn (version 1.0), gör att också utbytbarheten ökar. Utbudet finns ju där hela tiden, det är väl bara att ligga kvar med profilen så dimper det ner fler förslag i det oändliga, bara att byta.
Jo, det är nog så att jag inte riktigt orkar hänga med, orkar inte vara den där hurtigt skrivande, som alltid klickar ”Gilla” eller kommentera när dom pinkat i busken. Kul ibland att logga in och se vad som händer, ibland finns det något guldkorn. Men jag fortsätter nog att hålla mig till LinkedIn och se om något jobbprospect kan dyka upp (och lite blogg). Men jag fortsätter nog att jaga på mina polare om att det är dags att lira lite biljard och ta en bira IRL. Och självklart ska vi gå på den stora utematchen, ”Slaget om Siljan” i Leksand, där hur många, 15000 eller fler?, kommer att stå tätt tätt och trängas. Många kommer dock att skriva inlägg på Fejan i direktsändning men batterierna kommer inte att räcka så länge i kylan. Sista perioden blir garanterat Facebook-free!
Här kommer vi definitivt att fysiskt värmas av den personliga kontakten, så det personliga mötet kanske ändå består!
