Vi har nu kapat ner vår fullständiga nåbarhet från något eller några kilo PC till ett drygt hekto maskinvara som fått det goda epitetet ”smartphone”. Undrar vad vi egentligen menar med smart? Är det att vi nu med en liten app(arat) kan nås i alla lägen, vi kan koppla upp mot världens alla databaser, kan söka svaren på livets alla svåra frågor, vara med i matchen när Super Bowl avgörs och allt detta utan att behöva slå av på farten. För vi ska ju alltid vara i farten, ingen rast och ingen ro.Den globala säljstatistiken visar nu att försäljningen av smartphones för första gången överstiger försäljningen av PC (Q4 2010). Små apparater med en datorkraft som vida överstiger de gamla minidatorer som fanns i min ungdom. Vi kan nu faktiskt göra det mesta med våra smartphones. Det finns 100 000-tals app(likationer) för alla syften. Nyttiga och korkade. Du kan skriva dina dokument, göra presentationer, räkna i spreadsheets. Du kan också tända ett ljus i skärmen, ställ sedan den vid matbordet så har du och din käresta en romantisk stund.
Grunden till smartphonen kommer dock från telefonerandet. Den basala tanken att vi ska nås i alla situationer. Det gäller att svara i alla lägen, även på toan. Effektivitet i högsätet så att säga. Jag blir själv dock irriterad på den brist på respekt som uppstår när jag hör att den jag pratar med får ett nytt samtal. ”Vänta lite, det ringer här” å så sitter man där och väntar snällt på att få uppmärksamheten igen. I värsta fall kommer vederbörande tillbaka i luren och säger: ”Jag återkommer till dig, måste ta det här samtalet”. 
Hur oviktig är jag? Finns det krav på att alltid vara tillgänglig och svara på varje samtal som kommer? Säger Telefonistyrelsen att man ska konsumera alla samtal eller räcker det med 6 – 8 samtal om dagen? Det är kanske t o m bra för hjärtat att inte toksvara på alla samtal utan att istället i lugn och god ton avsluta det samtal som pågår. Visa att den du pratar med är viktig för dig (just nu åtminstone).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar